lizafjallborg

Stockholm

Man ska aldrig jinxa att en bra dag händer och blir en bra dag. I bilen i fredags efter mitt inlägg möttes jag av nyheterna om en lastbil som tagit livet av fyra människor och ärrat ett helt land. Jag rusade hem och satte på TV:n och började gråta. Jag ringde runt till alla vänner i huvudstaden och såg till att alla mådde bra så långt som man kan må bra. Sen satt jag bara där, och stirrade på TV:n. Och helt ärligt så blev jag så himla rädd. Vilket alla säger att man inte ska bli, man ska inte möta terror med rädsla. Men där och då, då kunde jag inte känna något annat än hur rädd jag var och hur kall hela kroppen kändes. 

 

Sen igår, söndag. Så ser man hur alla står upp, står upp mot hat och rädsla och kramas och visar kärlek. Och då känner jag att nej, jag ska inte vara rädd. Jag ska inte ge dom den tillfredsställelsen. Och för de fyra personer som miste sina liv så ska vi alla stå upp, vi ska alla stå bakom dom och stå emot de personer som gjorde så att fyra familjer gick sönder. 

 

Skickar massa av min energi och kärlek till Stockholm, och vill bara tillägga hur stolt jag blir som medborgare över hur alla hjälptes åt och tog hand om varandra i en sådan situation. Vilket fantastiskt jobb. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas